Resor

Au revoir Bruxelles. Bonjour Paris!

1

I morse hoppade jag ombord på tåget till Paris och lämnade Bryssel och vårt IceCube-möte bakom mig. Bryssel är en trevlig stad som jag tyvärr inte hade möjlighet att utforska ordentligt eftersom vi hade möten hela dagarna.

Resan till Paris gick utan problem och vi hittade till vårt hotell utan några större svårigheter. Sedan följde en dag i en extremt varm konferenslokal där vi fick höra om projekt som vi i IceCube kan göra gemensamt med en annan neutrinodetektor som heter Antares och återfinnes på botten av Medelhavet.

Nu är det snart dags för konferensmiddagen som är i form av en kryssning på Seine. Det ska bli spännande att se mer av Paris än vägen mellan hotellet och konferensen.

Jag har inte hunnit fota något av intresse här i Paris ännu, jag slänger med en bild från ”huvudtorget” i Bryssel.

Video från Beaufort island

0

Nu har jag äntligen lagt upp videon från mitt besök på pingvinkolonin på Beaufort island som ligger i Rosshavet. Håll till godo!

Sjögången ombord på Oden

2

Här kan ni se ett exempel på hur mycket Oden gungade ute till havs. Vågorna ser kanske inte så farliga ut, men Oden är konstruerad för att vara en bra isbrytare och är därför ganska ”rundad” på undersidan. Detta gör att även ganska lugn sjö ger upphov till ett rätt ordentligt gungande. Filmen är inspelad i min hytt och vid just det här tillfället var lutningen över 20 grader åt vardera håll. Vi färdades just då längs Antarktis kust på väg till Rosshavet.

Pingviner på Rosshavets is

0

Här kommer videon på de första pingviner som vi kom riktigt nära när vi gick ut på isen på Rosshavet. De var från början en större flock på ungefär 30 stycken som passerade, men det var bara dessa fyra nyfikna tuffingar som vågade sig riktigt nära oss.

Mount Erebus

Bästa bilderna från Antarktisresan

2

 

Nu har jag äntligen gått igenom alla bilderna från min resa ombord på isbrytaren Oden och valt ut mina favoritbilder. Ett litet urval av dem ser ni här nedanför och hela albumet hittar ni genom att gå till Mina fotoalbum eller genom att klicka här.

Hemma igen

2

Igår kväll kom jag hem efter att ha suttit ett och ett halvt dygn på ett flygplan. Det känns både skönt och lite trist att komma hem igen. Det var en fantastisk resa och jag skulle göra om den när som helst. Jag flög sträckan Auckland – London med Air New Zealand och jag kan verkligen rekommendera dem. Sköna säten, bra in-flight entertainment, bra mat och trevlig personal. Det enda negativa var den extra säkerheten som krävdes för alla flyg till, eller via, USA. Alla passagerare blev visiterade och allt handbagage genomsöktes så det tog ju en bra stund innan det var klart. Det ryms ju rätt många personer på en Boeing 747.

Tack för alla kommentarer här på bloggen och för alla mail under tiden jag var borta. Det var trevligt att höra av er när man var så långt borta. Bilder från hela resan kommer jag att lägga upp snart. Förhoppningsvis inom några dagar, men det är en hel del bilder att gå igenom och redigera, så det kommer nog ta ett tag innan alla bilder ligger uppe för beskådan.

I McMurdo

1

I går tog min tid på Oden slut och jag ska nu spendera två nätter till i McMurdo i väntan på mitt flyg till Christchurch, Nya Zeeland. Det känns skönt att vara på väg hem, men samtidigt lite vemodigt eftersom jag trivdes väldigt bra ombord på Oden och besättningen ombord var mycket trevlig.

Min resa till Sverige börjar den 11 februari så jag kommer stanna tre nätter i Christchurch så lite sightseeing ska det nog bli där också.

Beaufort Island

2

Den 29 januari 2010, kl 15:45

I dag har vi varit på en expedition till en pingvinkoloni på Beaufourt Island. Klockan 06:00 i morse gick vi in till piren i McMurdo och hämtade upp 12 forskare. De skulle ut till kolonin på ön för att räkna, väga och märka pingvinungar. Klockan 12 var vi framme och några ur besättningen körde i land forskarna med en mindre båt och sedan var det min tur, tillsammans med några andra ur besättningen.
På Beaufourt Island finns en strand som heter Cadwalader Beach. Där finns det ca 35000 adéliepingviner och det var verkligen häftigt att få se så många på en gång. De gör betydligt mer väsen ifrån sig när de är så många tillsammans än när det bara är en liten flock ute på isen. Dessutom så kan man säga att det inte direkt luktade hallonbåtar där på stranden.

Forskarna fångade in hela klungor med pingvinungar med hjälp av ett slags staket som de omringade dem med. Sedan gick de in och lyfte ut alla vuxna pingviner som kommit med och sedan började märkningen. De satte ett märke på ena vingen och lyfte sedan ut ungen. Några stack iväg som om de hade eld i baken, några hängde kvar en stund utanför och några andra fattade inte att de var på utsidan och fortsatte med att försöka ta sig igenom staketet. Jag stod någon meter bort och fotade när en liten unge som just blivit utsläppt kom springande emot mig. Den stod sedan några minuter tryckt mot mitt ben och hämtade andan efter pärsen den varit med om, sedan kilade den iväg. Jag undrar om den fattade att det var en människa den stod och vilade sig emot.

Det var, minst sagt, en fantastisk upplevelse att få besöka kolonin. Det krävs särskilt tillstånd för att få gå i land där och det var bara för att vi var med forskarna som vi kunde göra det.

Fler djur, vackert väder och besök ombord

0

Den 24 januari 2010, kl 18:55

De senaste dagarna ombord har jag fått se kejsarpingviner på nära håll. När man ser dem på avstånd så har man inga ordentliga referenser för att bedöma deras storlek men när vi passerat några på nära håll så inser man att de är enorma. De blir ca 120 cm höga och väger mellan 22 och 37 kg, därför rör de sig också långsammare och lite klumpigare än de mindre adéliepingvinerna. Kejsarpingvinerna är inte heller lika komiska att se på eftersom de mest står still och inte gör så mycket annat.

Förutom kejsarpingviner så har även leopardsälarna börjat visa sig. De ser ut som vilken snäll säl som helst förutom att de har ett bredare huvud, men så fort de öppnar munnen så ser de mer ut som elaka monster. Leopardsälen är nog det rovdjur här som mest aktivt jagar pingviner och vi såg en stackars kejsarpingvin som hade fått sig ett ordentligt hugg över ryggen.

Vi har också haft besök ombord av Mark Krasberg, en IceCube-kollega som passerade McMurdo på väg hem från Sydpolen. Han kom ombord för att uppdatera mjukvaran i experimentet här ombord. Detta för att försöka få bukt med krascherna som sker några gånger per dygn vilket gör att man måste starta om datainsamligen manuellt. Han lyckades inte fixa orsaken till krascherna, men han lyckades skriva ett script som automatiskt startar om när det kraschar. Detta innebär att vi nu bara tappar ca 5 minuter av data istället för flera timmar vilket var fallet om det kraschade på natten.

Dagen som Mark var ombord var en av de absolut vackraste dagarna vi haft hittills. Strålande sol och spegelblankt, öppet vatten gav en hel del fototillfällen. Han hade en sådan tur att han fick se så gott som alla djur som finns att se förutom leopardsäl och kejsarpingviner. Eftersom vattnet var så lugnt kunde man tydligt se späckhuggarna och vikvalarna när de simmade under ytan. Det var lite speciellt att se så mycket öppet vatten när man bara åkt fram och tillbaka i isrännan i flera veckor. Det öppna vattnet berodde på att två enorma isflak lossnat och drivit ut till havs. Tillsammans var flaken ca 7 nautiska mil långa och minst tre gånger så breda.

BBC är också här nere med ett team för att filma deras nästa naturdokumentär, Frozen Planet. Även sir David Attenborough var här och han höll ett föredrag i McMurdo, men tyvärr hade vi inte möjlighet att gå och se det. Deras filmteam fick nog en hel del bra material när de stod vid iskanten för att filma valar. De fick även en hel del material på nyfikna pingviner som verkligen ville vara med på film.

För någon dag sedan anlände det första fartyget av de två som vi brutit upp rännan för. Det var USNS Paul Buck som är ett tankfartyg som ska förse McMurdo med bränsle. Vi mötte upp med Paul Buck vid iskanten och guidade det genom isrännan fram till piren. I början av februari kommer nästa fartyg som har med sig material och förnödenheter.

I går höll jag ett föredrag om IceCube och om experimentet vi har ombord för besättningen. Det verkar ha varit mycket uppskattat och det var riktigt kul att få visa vad vi håller på med. Dessutom fick jag massor med bra frågor vilket alltid är kul.

De kommande dagarna händer det en hel del. Det kommer att vara besättningsbyte i två omgångar, den 26:e och 28:e januari. Den 27:e kommer vi ta ombord några forskare i McMurdo för att sedan åka på en liten expedition till Beafourt Island där det finns en stor pingvinkoloni som ligger ett liten bit ut i Rosshavet. Forskarna ska räkna, märka och ta prover av pingvinerna.

Förutom den expeditionen kommer vi mest att åka fram och tillbaka i rännan för att se till att inte den uppbrutna isen fryser ihop för då kan inte vinden blåsa ut den till havs. Om ganska exakt två veckor så är min tid på Oden slut och nästa gäng tar över efter mig.

Framme i McMurdo

3

Den 12 januari 2010, kl 16:30

I morse lade vi till vid ispiren i McMurdo så nu kan man säga att vi är framme på riktigt. Jag snörde på mig kängorna, tog kameran och gav mig ut i sommarvärmen (i det här fallet +3 C). Det första jag gjorde på min upptäcktsfärd var att klättra upp på Observation Hill som är ett berg intill McMurdo som mest liknar en riktigt stor grushög av lavasten. Utsikten där uppe var, så klart, riktigt bra och det var riktigt skönt att sitta där en stund i solvärmen och bara se sig omkring.

När jag väl tagit mig ner från ”grushögen” så letade jag upp affären där jag köpte några souvenirer. Det blev en t-shirt, en keps, ett McMurdo-tygmärke och en Antarktis-pin. Om vi får fler tillfällen att besöka affären ska jag nog köpa mig en t-shirt till. När inköpen var avklarade var det dags att gå tillbaka till Oden för att äta lunch och sedan var det avgång igen för att bryta lite mer is.

McMurdo är ett väldigt speciellt ställe som ser ut som något slags gruvsamhälle med industriliknande byggnader. Eftersom det inte finns någon växtlighet här på Antarktis så ser man bara det svarta lavagruset och sanden överallt på vägarna och mellan alla byggnader. Därför är det kanske inte det vackraste ställe jag har varit på, men det kompenseras med råge av de storslagna omgivningarna.

I samband med att vi lade till vid piren i morse var även tiden på Oden slut för Samantha som jag jobbet med här ombord, så nu får jag sköta vårt experiment själv tills nästa gäng kommer den 8 februari.

Go to Top