Archive for januari, 2010

Beaufort Island

2

Den 29 januari 2010, kl 15:45

I dag har vi varit på en expedition till en pingvinkoloni på Beaufourt Island. Klockan 06:00 i morse gick vi in till piren i McMurdo och hämtade upp 12 forskare. De skulle ut till kolonin på ön för att räkna, väga och märka pingvinungar. Klockan 12 var vi framme och några ur besättningen körde i land forskarna med en mindre båt och sedan var det min tur, tillsammans med några andra ur besättningen.
På Beaufourt Island finns en strand som heter Cadwalader Beach. Där finns det ca 35000 adéliepingviner och det var verkligen häftigt att få se så många på en gång. De gör betydligt mer väsen ifrån sig när de är så många tillsammans än när det bara är en liten flock ute på isen. Dessutom så kan man säga att det inte direkt luktade hallonbåtar där på stranden.

Forskarna fångade in hela klungor med pingvinungar med hjälp av ett slags staket som de omringade dem med. Sedan gick de in och lyfte ut alla vuxna pingviner som kommit med och sedan började märkningen. De satte ett märke på ena vingen och lyfte sedan ut ungen. Några stack iväg som om de hade eld i baken, några hängde kvar en stund utanför och några andra fattade inte att de var på utsidan och fortsatte med att försöka ta sig igenom staketet. Jag stod någon meter bort och fotade när en liten unge som just blivit utsläppt kom springande emot mig. Den stod sedan några minuter tryckt mot mitt ben och hämtade andan efter pärsen den varit med om, sedan kilade den iväg. Jag undrar om den fattade att det var en människa den stod och vilade sig emot.

Det var, minst sagt, en fantastisk upplevelse att få besöka kolonin. Det krävs särskilt tillstånd för att få gå i land där och det var bara för att vi var med forskarna som vi kunde göra det.

Fler djur, vackert väder och besök ombord

0

Den 24 januari 2010, kl 18:55

De senaste dagarna ombord har jag fått se kejsarpingviner på nära håll. När man ser dem på avstånd så har man inga ordentliga referenser för att bedöma deras storlek men när vi passerat några på nära håll så inser man att de är enorma. De blir ca 120 cm höga och väger mellan 22 och 37 kg, därför rör de sig också långsammare och lite klumpigare än de mindre adéliepingvinerna. Kejsarpingvinerna är inte heller lika komiska att se på eftersom de mest står still och inte gör så mycket annat.

Förutom kejsarpingviner så har även leopardsälarna börjat visa sig. De ser ut som vilken snäll säl som helst förutom att de har ett bredare huvud, men så fort de öppnar munnen så ser de mer ut som elaka monster. Leopardsälen är nog det rovdjur här som mest aktivt jagar pingviner och vi såg en stackars kejsarpingvin som hade fått sig ett ordentligt hugg över ryggen.

Vi har också haft besök ombord av Mark Krasberg, en IceCube-kollega som passerade McMurdo på väg hem från Sydpolen. Han kom ombord för att uppdatera mjukvaran i experimentet här ombord. Detta för att försöka få bukt med krascherna som sker några gånger per dygn vilket gör att man måste starta om datainsamligen manuellt. Han lyckades inte fixa orsaken till krascherna, men han lyckades skriva ett script som automatiskt startar om när det kraschar. Detta innebär att vi nu bara tappar ca 5 minuter av data istället för flera timmar vilket var fallet om det kraschade på natten.

Dagen som Mark var ombord var en av de absolut vackraste dagarna vi haft hittills. Strålande sol och spegelblankt, öppet vatten gav en hel del fototillfällen. Han hade en sådan tur att han fick se så gott som alla djur som finns att se förutom leopardsäl och kejsarpingviner. Eftersom vattnet var så lugnt kunde man tydligt se späckhuggarna och vikvalarna när de simmade under ytan. Det var lite speciellt att se så mycket öppet vatten när man bara åkt fram och tillbaka i isrännan i flera veckor. Det öppna vattnet berodde på att två enorma isflak lossnat och drivit ut till havs. Tillsammans var flaken ca 7 nautiska mil långa och minst tre gånger så breda.

BBC är också här nere med ett team för att filma deras nästa naturdokumentär, Frozen Planet. Även sir David Attenborough var här och han höll ett föredrag i McMurdo, men tyvärr hade vi inte möjlighet att gå och se det. Deras filmteam fick nog en hel del bra material när de stod vid iskanten för att filma valar. De fick även en hel del material på nyfikna pingviner som verkligen ville vara med på film.

För någon dag sedan anlände det första fartyget av de två som vi brutit upp rännan för. Det var USNS Paul Buck som är ett tankfartyg som ska förse McMurdo med bränsle. Vi mötte upp med Paul Buck vid iskanten och guidade det genom isrännan fram till piren. I början av februari kommer nästa fartyg som har med sig material och förnödenheter.

I går höll jag ett föredrag om IceCube och om experimentet vi har ombord för besättningen. Det verkar ha varit mycket uppskattat och det var riktigt kul att få visa vad vi håller på med. Dessutom fick jag massor med bra frågor vilket alltid är kul.

De kommande dagarna händer det en hel del. Det kommer att vara besättningsbyte i två omgångar, den 26:e och 28:e januari. Den 27:e kommer vi ta ombord några forskare i McMurdo för att sedan åka på en liten expedition till Beafourt Island där det finns en stor pingvinkoloni som ligger ett liten bit ut i Rosshavet. Forskarna ska räkna, märka och ta prover av pingvinerna.

Förutom den expeditionen kommer vi mest att åka fram och tillbaka i rännan för att se till att inte den uppbrutna isen fryser ihop för då kan inte vinden blåsa ut den till havs. Om ganska exakt två veckor så är min tid på Oden slut och nästa gäng tar över efter mig.

Framme i McMurdo

3

Den 12 januari 2010, kl 16:30

I morse lade vi till vid ispiren i McMurdo så nu kan man säga att vi är framme på riktigt. Jag snörde på mig kängorna, tog kameran och gav mig ut i sommarvärmen (i det här fallet +3 C). Det första jag gjorde på min upptäcktsfärd var att klättra upp på Observation Hill som är ett berg intill McMurdo som mest liknar en riktigt stor grushög av lavasten. Utsikten där uppe var, så klart, riktigt bra och det var riktigt skönt att sitta där en stund i solvärmen och bara se sig omkring.

När jag väl tagit mig ner från ”grushögen” så letade jag upp affären där jag köpte några souvenirer. Det blev en t-shirt, en keps, ett McMurdo-tygmärke och en Antarktis-pin. Om vi får fler tillfällen att besöka affären ska jag nog köpa mig en t-shirt till. När inköpen var avklarade var det dags att gå tillbaka till Oden för att äta lunch och sedan var det avgång igen för att bryta lite mer is.

McMurdo är ett väldigt speciellt ställe som ser ut som något slags gruvsamhälle med industriliknande byggnader. Eftersom det inte finns någon växtlighet här på Antarktis så ser man bara det svarta lavagruset och sanden överallt på vägarna och mellan alla byggnader. Därför är det kanske inte det vackraste ställe jag har varit på, men det kompenseras med råge av de storslagna omgivningarna.

I samband med att vi lade till vid piren i morse var även tiden på Oden slut för Samantha som jag jobbet med här ombord, så nu får jag sköta vårt experiment själv tills nästa gäng kommer den 8 februari.

Nära djuren

3

Den 9 januari 2010, kl 21:00

I dag gjorde vi en paus i isbrytningen för att utföra en del reparationer. Därför hade vi möjlighet att gå ut på isen och titta lite närmare på djurlivet här på Rosshavets is.

De första vi stötte på var tre sälar som låg och slappade när vi kom trampande genom snön. Den ena sov som en stock och vaknade inte förrän vi stått och fotat den några minuter. När den vaknade så kollade den upp lite förvånat, men låg bara kvar och betraktade oss medan vi fortsatte att ta bilder. Efter en stund blev den nog lite less på oss och studsade iväg några meter. Just på den här utflykten kunde vi inte se några pingviner alls.

När vi varit tillbaka ombord i ca en halvtimme så ringde de från bryggan och meddelade att det nu var en flock adéliepingviner ute vid sälarna som vi hälsat på tidigare. Så det var bara att snöra på sig kängorna och ge sig ut igen.

När vi kom ut på isen igen så var pingvinerna redan på väg bort från sälarna, men när vi närmade oss så stack större delen av flocken iväg medan fyra modiga pingviner nyfiket kom och mötte oss. Vi kunde komma så nära som ca två armslängders avstånd och vi tog bilder och filmade dom i nästan 20 minuter innan de tröttande på oss.

Anledningen till att det är så pass lätt att komma riktigt nära djuren här är för att de inte har några naturliga fiender på ovanför vattenytan. Här finns inga isbjörnar eller liknande som äter sälarna och pingvinerna när det är på land eller uppe på isen. Det är bara späckhuggarna de behöver se upp för och inte ens dem behöver de vara så rädda för eftersom det finns så gott om fisk här att späckhuggarna hellre äter det.

Under hela förmiddagen kunde vi dessutom se massor av späckhuggare som följt med oss in i rännan som vi brutit upp. Dom höll sig på behörigt avstånd så man såg dom bara ordentligt med kikare. Men jag gissar på att det var 20-30 stycken, om inte fler. Så man kan lugnt säga att detta varit en av de häftigaste dagarna på resan hittills.

Solsken, fastland, pinviner och isbrytning

2

Den 8 januari 2010, kl 19:30

I dag har det hänt massor av trevliga saker. Bland annat så är detta vår första dag med sol sedan julafton då vi passerade Drakes sund, vilket naturligtvis gör en på gott humör. Vi har också kommit fram till iskanten utanför McMurdo så nu har vi bara ca tre dagars isbrytning att ta itu med innan vi är framme. I dag var också första dagen som man kunde se något av det Antarktiska fastlandet. Vid vår sida just nu har vi en vulkan som är ca 4000 m hög och fortfarande är aktiv. Tyvärr är det moln som döljer toppen för tillfället, men när de skingrar sig ska man kunna se rök som stiger upp ur dess mynning. Jag hoppas kunna få en bra bild av detta.
När vi kom fram till iskanten så körde vi in i den så långt vi kunde med bara två av fyra motorer igång. Detta dels för att ”känna” lite på isen men också för att göra en stabil parkering för att göra lite underhåll innan själva isbrytningen börjar. Vi lyckades komma in ca en och en halv fartygslängd innan det tog stopp. När vi väl stannat och stängt av motorerna så var det en hel del nyfikna pingviner som närmade sig från alla håll. Den modigaste av dem som vågade sig ändra fram till båten ser ni här nedanför. Den kom så pass nära att till och med min dåliga zoom lyckades få en bra bild.

Direkt efter vi börjat bryta isrännan så kunde man skymta några späckhuggare vid isrännans mynning och det kommer att samlas allt fler som kommer att följa med oss hela vägen in till McMurdo.

Döpt av Neptun

1

Den 7 januari 2010, kl 21:30

I går när jag passerade informationstavlan på väg mot frukosten kunde jag läsa följande:

”Neptun har meddelat att han tänker komma på besök i dag. Han har noterat att det är 9 personer ombord som ej tidigare passerat södra polcirkeln. De 9 personer det gäller är idag märkta med Neptuns symbol, fast de kan inte själva se det. Ni som inte blivit döpta vid södra polcirkeln infinner sig i oömma kläder på Odenplan 15:30. Ni som inte dyker upp blir hämtade av Neptunus S.W.A.T.”

När klockan väl blev 15:30 satt nio, mer eller mindre nervösa, personer och väntade nere på Odenplan varav jag så klart var en av dem. Kapten Mattias informerade oss om att vi skulle passera tio stationer där vi skulle få möjligheten att samla ihop tio bokstäver som skulle komma att bilda lösenordet vi behöver vid själva dopet senare. Vi fick även träffa poliserna i S.W.A.T.-teamet som skulle fösa på oss och se till att uppdragen på de olika stationerna blev utförda ordentligt.

Det hela började med att vi fick öronproppar och sedan föstes in i maskinrummet där vi fick klättra på stegar ca 5 våningar upp där vi fick vårt första uppdrag som gick ut på att vi skulle äta upp en jäkla massa sura godisar och turkisk peppar. Vi fick inte gå vidare förrän allt var uppätet. Sedan skickades vi vidare till massor av olika maskin- och pumprum och i varje rum väntade en hink med olika typer av geggigt innehåll. I botten på varje hink fanns ett plastkort med en gåta eller ett uppdrag och för varje vi klarade fick vi en bokstav till lösenordet. När vi ca två timmar senare tagit oss igenom alla stationer hade vi hamnat i gymmet och skulle skickas upp till bastun för att möta Neptun och bli döpta. Vi fick gå upp en och en med ögonbindel och gå ner på knä framför Neptun (i vårt fall skeppskocken). Det var här man skulle säga lösenordet, men ingen av oss hade listat ut det vilket inte var så konstigt eftersom det inte kunde bli något vettigt ord av bokstäverna. Själva dopet bestod i att doppa huvudet i en skål med saltvatten med några fiskfiléer i samtidigt som vi fick en rejäl näve is innanför tröjan innan vi skickades in i bastun med en öl där vi fick sitta tills alla hade döpts. Om man summerar det hela så var det faktiskt en rätt skoj upplevelse. Vi fick ett fint certifikat som visar att vi är döpta vid södra polcirkeln och nu får färdas vidare på dessa vatten. Vi fick även ett certifikat som bevisar att vi på julafton passerade Kap Horn.

Någon gång på eftermiddagen i morgon den 8 januari beräknas vi komma fram till iskanten utanför McMurdo, sedan kommer det ta ca ett dygn att bryta upp isrännan och då är vi verkligen framme.

Pingviner!

2

Den 5 januari 2010, kl 14:00

I dag har jag äntligen sett mina första pingviner! Det var två
adéliepingviner som stod och tog det lungt på ett isflak ganska nära
oss. De är riktigt roliga att kolla på när de spatserar omkring och
flaxar med vingarna. Jag har lite för dålig zoom på kameran för att
få några bra bilder, men de duger som ”bevis” i alla fall. Jag kommer
förhoppningsvis få tillfälle att fota pingviner på lite närmare
håll senare.

Gott nytt år!

2

Den 3 januari 2010, kl 13:30

Gott nytt år på er! Så här i första inlägget detta årtionde kan jag berätta att vi fortsätter att följa iskanten utanför den antarktiska kusten. Vi befinner oss någon kilometer ut från iskanten vilket är ungefär 600 km ut från fastlandets kust. I ca två dygn till kommer vi att guppa fram här i öppet vatten innan vi ska ta oss igenom den tätare isen för att nå Rosshavet. Det kommer inte handla om någon direkt isbrytning eftersom isen vi ska ta oss igenom först redan är sönderbruten drivis, men det kommer nog gå lite långsammare än vad det gör nu. Vi beräknas vara framme vid iskanten utanför McMurdo senast den 9 januari och det är då vi kommer att bryta is ”på riktigt” för att skapa en ränna för det fraktfartyg som ska leverera förnödenheter och utrustning till McMurdo.

Igår brassade vi 15 timmar framåt, vilket betyder att jag inte hann uppleva så mycket av den 2 januari eftersom vi hoppade direkt från 04:00 till 19:00. Jag stannade uppe från ca 11:00 dagen innan till 07:00 (vilket motsvarar 22:00 i vår nya tidszon), så förutom att jag var väldigt trött igår så är jag redan i synk med vår nya dygnsrytm som är 12 timmar före Sverige.

Vår nyårsafton ombord blev en riktigt trevlig tillställning med en mycket god middag bestående av oxfilé, potatisgratäng och rödvinssås. Tolvslaget skålades in med champagne uppe på bryggan och det traditionella ringandet i skeppsklockan som ska utföras av besättningens yngsta medlem (i vårt fall blev det Johan som är 21 år).

De senaste dagarna har jag och Samantha hjälpt till med olika små göromål ombord. Vi har bland annat städat i de containrar som används som laboratorier så de är fräscha och fina när forskarna kommer ombord i februari. Någon av de kommande dagarna så ska vi även snickra ihop ett hinkställ som en av forskarna behöver för olika vattenprover. Det var längesedan jag hade träslöjd senast, men jag borde ju ha lite snickartalanger genom blodet så det ska nog gå bra.

Go to Top